Ja...:) ♥
Vad säger man försöker smälta Leroys gästboksinlägg blev så innerligt glad :)
Sitter nu på msn med en vän och hans familj...dom är helt undebara....bara att förstå vad som skrivs.....*ler* Inge bra på att skriva svenska...men vad gör väl det? Älskar dom för det....umgicks mycket med dom då vi bodde i andra staden....
Lärde känna ena sonen då han jobbade på Big Boy...var där och käkade emellanåt då jag jobbade på ComHem....ja ni hörde rätt jag har jobbat där som säljare....kundtjänsmedarbetare :)
Sedan en dag läste jag i tidningen att någon blivit skjuten i deras restaurang...alltså ett mord begicks...och jag for så illa...var säker på att det var Heryem som blivit skjuten....:/
Innan man fick klarhet i det och kunde gå och krama om honom och bara finnas....det visade sig att det var hans systers man som blivit skjuten....:(
Jag som själv hade gåt igenom en rättegång då 2002 valde jag att följa med och stötta mina vänner under deras rättegång mot gärningsmannen...
Det var svårt att stå som utomstående att vara med.....Mamma som jag kallar henne än idag...svimmade då mordvapnet visade sig.....Heryem den starka.....som bröt ihop....+ hans syster som satt där som målsägande....grät och grät....Bara att hålla handen, ge en kram....bara finnas...för dom var underbart.
(Varför jag kallar henne mamma...jo hon blev mer än en mamma till mig....en älskande moders figur!)
Jag kände igen mig själv...så mycket i det dom gick igenom...
Men en sak var så skönt...jag var där, jag orkade finnas för dom, trots att jag inte trodde jag skulle klara det!
Men en sak var skum nu då man hann tänka själv....var att titta in i gärningsmannens ögon....jag menar få ögonkontakt...se rakt in i dom...och se...att det är ju också bara en simpel människa???
Men jag förvånas över hur andra människor anser sig tro att man har rätt att ta någons liv?
Övergår mitt förstånd...har du och jag verkligen rätt att bestämma hur och när någon ska dö?
Nej, absolut inte....
Genom gick denna rättegången...och det var viktigt för jag fick då komma till sans med den jag själv gått igenom och alla dessa frågor man fick under tiden...och förståelse till att dessa frågor är nödvändiga....:)
Bra terapi och samtidigt kunna stödja andra som faller, det är viktigt för mig och mitt liv!
I Love my Life!:)
Men du:
Hörs när vi hörs, ses när vi ses.
Vickanen.blogg.se
[email protected]
Sitter nu på msn med en vän och hans familj...dom är helt undebara....bara att förstå vad som skrivs.....*ler* Inge bra på att skriva svenska...men vad gör väl det? Älskar dom för det....umgicks mycket med dom då vi bodde i andra staden....
Lärde känna ena sonen då han jobbade på Big Boy...var där och käkade emellanåt då jag jobbade på ComHem....ja ni hörde rätt jag har jobbat där som säljare....kundtjänsmedarbetare :)
Sedan en dag läste jag i tidningen att någon blivit skjuten i deras restaurang...alltså ett mord begicks...och jag for så illa...var säker på att det var Heryem som blivit skjuten....:/
Innan man fick klarhet i det och kunde gå och krama om honom och bara finnas....det visade sig att det var hans systers man som blivit skjuten....:(
Jag som själv hade gåt igenom en rättegång då 2002 valde jag att följa med och stötta mina vänner under deras rättegång mot gärningsmannen...
Det var svårt att stå som utomstående att vara med.....Mamma som jag kallar henne än idag...svimmade då mordvapnet visade sig.....Heryem den starka.....som bröt ihop....+ hans syster som satt där som målsägande....grät och grät....Bara att hålla handen, ge en kram....bara finnas...för dom var underbart.
(Varför jag kallar henne mamma...jo hon blev mer än en mamma till mig....en älskande moders figur!)
Jag kände igen mig själv...så mycket i det dom gick igenom...
Men en sak var så skönt...jag var där, jag orkade finnas för dom, trots att jag inte trodde jag skulle klara det!
Men en sak var skum nu då man hann tänka själv....var att titta in i gärningsmannens ögon....jag menar få ögonkontakt...se rakt in i dom...och se...att det är ju också bara en simpel människa???
Men jag förvånas över hur andra människor anser sig tro att man har rätt att ta någons liv?
Övergår mitt förstånd...har du och jag verkligen rätt att bestämma hur och när någon ska dö?
Nej, absolut inte....
Genom gick denna rättegången...och det var viktigt för jag fick då komma till sans med den jag själv gått igenom och alla dessa frågor man fick under tiden...och förståelse till att dessa frågor är nödvändiga....:)
Bra terapi och samtidigt kunna stödja andra som faller, det är viktigt för mig och mitt liv!
I Love my Life!:)
Men du:
Hörs när vi hörs, ses när vi ses.
Vickanen.blogg.se
[email protected]
Trackback