2009-11-22 01:20:15

Jag är så... ♥

Tacksam över livet jag lever...har varit ute och gått 2 ggr idag...skulle blivit 3....men har inget dåligt samvete för det....Känns bra ändå...man ska inte sätta ribban för högt eller ha för höga krav!

Jag är så innerligt tacksam....för allt jag får uppleva med att ha en son med handikapp, missförstå mig rätt...hade gärna velat ha en frisk pojke...men nu är det så här.
Jag har min son med 3 diagnoser och jag älskar honom så det gör ont och tårarna kommer!
Älskade lilla plutten!

Adam äter 2 olika sorters mediciner....som jag hoppas en dag han ska kunna sluta med, jag kan ha fel, men hoppet får inte dö...för då dör mänskligheten, anser jag. HOPP!!! :)

Jag har fått så många nya vänner pga detta med Adam, vänner till vänner som addar mig på facebook som själv har en massa problem med sina barn på olika sätt...eller som mejlar mig här med sina livsöden..:)
Jag uppskattar det i massor och försöker svara så ärligt och seriöst jag kan, sådana frågor som ställs tar jag inte in här..eftersom det är känsliga frågor och råd hur/vart man kan vända sig....och sina barns beteende.

Adam är våldsam....säger dom fulaste orden som bara går att hitta...jag anväder mig också av sådana vokabulär...men inte i närheten av honom.

Skolan har fått problem med Adam...alltså...dom klarar inte ut honom...ska jag skratta eller gråta...dom får all hjälp dom behöver, hans morgon assistenter ger dom råd....BUP får dom hjälp ifrån.
Men eftersom dom jobbar tvärtemot vad Kortids och Hemmet gör så blir det en reaktion i skolan....han hade sparkat sin assistent så illa på benet...så det blev ett sår med blåmärke....såg kanon illa ut...Men men klarar jag Adam hemme så borde dom också göra det?
Han är mamms lilla underbara söta unge.....med sina fel och brister!

Visst han har knäckt mig....eller hans handikapp många ggr...då jag haft blåmärken som en hel man slagit mig....Men jag har insett att jag som mamma inte får visa mig rädd, det gjorde jag i början då detta visade sig...och då fick lillkillen övertaget!

Idag finns ingen rädsla mot Adam...men förstår dom som blir rädda att se honom då han får sina ``utbrott``. Kan hända att man får lägga ner han på golvet och lägga sig över honom så han inte gör sig själv och andra illa...och det kan se våldsamt ut....Men ett måste!

Jag vill inte leva utan dessa stunder med honom..idag var han med ute och gick....prommisen med min vän och dess hund..han och David var med....ja han skötte sig exemplariskt....inte en ända grej fick han banner för....:)

I sommar ska han till Kollo igen....älskar detta med Kollo...gjorde inte det innan....men när man fick reda på vilka det var som jobbade....så blev jag mäkta imponerad!

Yngre killar och tjejjer som pluggar till läkare och psykologer!
Vilken underbar merit att ha.....där tror jag man kan utvecklas som vuxen och i dom yrkena!

Var ju nyss på återträff i staden där jag opererade mig....med Kollo personalen....så roligt att se dom jobba med hjärtat och förstå sig på barnen....

En ledare eller 2 kanske som vanligt killar som jag fastnar för....förstår inte....har lättare att ta killar..och se deras tänkande....

Men en av killarna tror jag såg Adam som en utmaning...han verkligen älskade att jobba med Adam!
Adam är svår. Adam är en utmaning pga sina 3 olika diagnoser....3 olika som man inte brukar ha så där...inte så vanligt att dom hänger ihop...Men den killen fick min respekt och mycket slag och mycket glädje från Adam :)

Sedan den manliga föreståndaren.
Helt underbar, han förstod direkt att Adam inte är någon kram kille....men försökte ändå : Får man ta i hand och hälsa?   :)
Då har man gått halva vägen var....ingen direkt beröring...men ändå :)

Tjejerna var också underbara, men vet ej hur involverade dessa tjejer var, pratade mest med dessa 2 killar och det klaffade kanon :)

Ja som sagt Adam ska iväg nästa år igen och jag hoppas innerligt det blir samma ledare som följer med och jobbar....men det är klart beror säkert på jobb och sådant :)

Ja ni som har barn som tihör Lss, tveka inte att sända iväg dom på sådant....Adam var iväg på så mycket förra sommaren att det inte var klokt :)

High Chaparall tror jag lockade mest :) Kolmården...så där....:) Ja sedan var det andra utflyktsmål också, men det har jag glömt.

Man betalar endast maten för barnen...Lss`en står för det andra...och sedan får dom med sig 200 kr.....vilket jag tycker är för lite, men men :)


*skrattar* nu kom Adams soviga kropp här rakt över tangent bordet :) Ja han sover i min säng...han berhöver det just nu.....viktigt för honom som har svårt att knyta an att få det fungera så! :)

Jag försöker svara era mail så gott jag kan och i den mån jag hinner..ber om ursäkt om Ni tycker det tar lång tid.....:(
Försöker finnas både här och på Facebook....
Lixom inte bara det med frågor ang handikapp jag får...utan om Kvinnor med skyddad identitet och till och med män som gett sig till känna!
Otroliga livshistorier!!

Jag är så tacksam för att Ni finns och delar med er....skulle vilja hjälpa var och En av er...men tyvärr jag är bara en simpel människa och måste också ta hand om mig själv för att må bra! :)

Jag funderar en del på hur man tagit sig igenom allt.....fick frågan av en på Facebook....om jag någonsin gått in i väggen....Ja absolut, det har jag! Skulle ljuga om jag sa annat, men jag har fått lära mig att prioritera om massor.
Men jag funderar också så här.....Jag har nog gått igenom denna väggen...ett stort hål där borta *tittar*  på hålet.
För jag känner mig så stark och med sådant självförtroende!!!
Hålet får stanna där som en påminnelse.....titta bakåt och le åt det och visa: Jag klarade det!!!!!
Jag vet att det är svårt då man är i skiten..men det går! :)

Min sista prövning var nu i veckan....då jag låg hemma med hjärtrusningar och högt blodtryck....:( Och sjukhuset tog mig inte på allvar...så den dagen dom hör av sig ang återbesök så blir det bara: PISS OFF!!!!!
Hoppas iofs dom redan hajjat jag inte vill ha med dom att göra sedan jag skällde ut han som ansåg jag hade högt blodtryck pga min skyddade id.......
så jävla rubbad!!!! Ligger alltid med ett övertryck på 120.....inte 189.....:)

Ja skrattar åt det idag...:) Vad ska man göra...? Ja medicin lär aldrig mera få ett besök av mig, thats it :)

Men jag överlevde denna veckan också...trots svåra smärtor, tårar, utskällningar jag inte ens minns...:/

I onsdags kväll började jag kvickna till i skallen...:)

Men men nu är det gjort....tror så här:
Prövningar är till för att göra dig starkare! :)


Vet Ni sak????????????
I Love my Life!!!!!! :)


Leroy tack för din musik du skickat under kommentarerna :) och dina fina ord! *kram på dig*




Men du:

Hörs när vi hörs, ses när vi ses.

Vickanen.blogg.se

[email protected]








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

Din mailadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Din kommentar:

Trackback