Nu så... ♥
har jag ringt samtalet jag skulle....gråtmildheten har lagt sig :)
Måste bara berätta....bad David hämta hemtelefonen åt mig....han kom och jag bad om en kram.....samtidigt som kramen så fick jag en puss på kinden!!!!! Barn märker fast dom bara är 3 år när man behöver kramar och pussar :)
En lycklig mamma här :)
Ja ni läste fram tills jag fick medicinen och utropade Nej!! i ett inlägg nedan.
Ja, tog mina tabletter...och efter 10 minuter efter så ska jag ner till lab rummet som det tydligen kallades..:)
Blev förvånad....lixom det lugnande hade inte börjat verka ens...och jag som ville hem...ta av mig allt och bara springa.....där ifrån...så¨långt det bara gick!!!
Men sköterskan..skjutsade ner mig....tror det gick neråt i hissen......blev lämnad i något slussliknande...tills en dam kom och hämtade mig...och sa att man fick gå in i rummet....
Ett stort rum...tyckte jag...var ju så rädd och liten...
Såg 2 kvinnor och någon i grön tröja.....bakom ett glas....det bara snurrade i skallen...vad ska komma ske??'
Tjejerna började lägga allt till rätt, tvätta av mig och de skrev jag ju också innan ....i ett annat inlägg....där medans jag görs i ordning så kikar jag bort till glasfönstret...där ser jag denna snälla personen prata med den där andre i grön tröja....men hinner bara uppfatta att han var där skallen var för full med tankar för att tänka, vad gör han här? :)
Kände också att den lugnande inte hunnit värka som den ska...för jag var nervös...pratade i ett med sköterskorna!!
Sedan kom den där i grön tröja och hälsade, visade sig vara den som ska göra ingreppet....:)
Han såg snäll ut.....:)
Han satte igång...skulle sätta bedövning i ljumsken...räkna med jag som är så nålrädd att jag trodde jag skulle tuppa av...Men vet Ni vad????? Det gjorde inte ens ont att sätta bedövningen där....kändes inget....
Så skönt så....:)
Jag pratar på och frågar saker..kommer inte ihåg vad i det läget är så nervös...
Efter en stund säger han....nu är en uppe ca 30 cm i din kropp...och jag bara titade....lixom kändes ju ingenting...skumt....:)
När han fått in allt så kunde man slappna av....visst kändes det med saker där inne.....men doktorn var lugn och det smittade av sig....ordenligt :)
Började fråga var han kom ifrån...Han kom från Rumänien :) Jobbat här i 10 år :) Min fråga: hur kan man flytta till Sverige...då visade sig att han börjat forska här och sedan fått en tjänst, underbart när det fungerar så och man är nöjd själv :)
Jag förstår inte hur han kunde konsentera sig...alla som känner mig vet vad jag tycker om tysnad?? :)
Älskar att prata ,fråga :)
Ingreppet gjorde ont i flera anseende....1:a stället han brände på gjorde skit ont....trodde man inte skulle klara mera....men det gjorde man!
2:a stället kändes inte alls...där kunde han ha fått bränna hur länge som helst :)
Men det jobbiga var då dom styrde mitt hjärta.....iofs var bara hjärtslagen uppe i 130....mina brukar skena upp i 230 när det rusar hemma....Men det känns ändå....tappar andan....och när det gör ont så försöker jag andas djupa andetag..ni vet som då man föder barn....men det fick jag inte....inga tunga andetag här inte :)
Hur jag kände efter detta....jag var lättad att jag överlevde....trodde innan att jag kunde dö eller något...och det har jag ju inte tid med :)
Ingreppet tog nog ca 2 timmar...om jag minns rätt....inget jag vill uppleva igen..i mitt liv....så kul var det inte med all dess rädsla innan....mådde otroligt dåligt i psyket....att ligga stilla och bara invänta operation...har så svårt att ligga still och det är då tankarna far igenom mig....ska ibland inte hinna tänka :)
Nackdelen för mig...är mina djupa tankar jämt...och analyseringar av saker jag ska göra....:)
Jag kom upp till avdelningen igen.....mötte där direkt doktorn som är så snäll......blev in skjutsad på rummet....fick mat....sedan hann jag slappa en stund så kom operations doktor in och pratade...:) Han var också en underbar person....ödmjuk och fin :)
Sedan låg jag och somnade till.....vaknade av att det knackade på dörren....och då var det den snälle doktorn igen...som berättade att han läst vad som hänt..och att jag ska käka en medicin en månad....(blodförtunnande) eftersom dom varit inne i höger och vänster...(om jag minns rätt) så kan proppar bildas....uhm ja han lovade att den medicinen inte gav några biverkningar och litar jag på :)
Jag var för trött för att ställa frågor.....haha eller inte...frågade om tröttheten....vart den kom ifrån...säkerligen pressen man gått igenom....med allt...och pressen innan operationen...låg på spänn hela tiden....
Ja det sista snälle doktorn gjorde var att ta min hans och säga : Vi ses.
Men så lär det ju inte bli :)
Hade bara önskat man hade hunnit säga hej då som jag hann till operations doktor och få tacka!! :)
Bara glad att jag mött så fina medmänniskor, behövs mera sådana och jag hoppas han bär med sig den goda egenskapen med andra människor...både privat och i jobbet :) Sånt kommer man långt med :)
Ja nu ett avslutat kapitel i mitt liv...en epok över hoppas jag....vill inte ha mera problem med mitt hjärta....
Vill bara leva och vara glad med mina barn!
Leva med kärlek och harmoni i livet och bara må bra :)
Minnas människor som gjort intryck...är inte så många i livet tyvärr....men dom få som finns,finns i min respekt del i hjärtat!
Men du:
Hörs när vi hörs, ses när vi ses.
Vickanen.blogg.se
[email protected]
Måste bara berätta....bad David hämta hemtelefonen åt mig....han kom och jag bad om en kram.....samtidigt som kramen så fick jag en puss på kinden!!!!! Barn märker fast dom bara är 3 år när man behöver kramar och pussar :)
En lycklig mamma här :)
Ja ni läste fram tills jag fick medicinen och utropade Nej!! i ett inlägg nedan.
Ja, tog mina tabletter...och efter 10 minuter efter så ska jag ner till lab rummet som det tydligen kallades..:)
Blev förvånad....lixom det lugnande hade inte börjat verka ens...och jag som ville hem...ta av mig allt och bara springa.....där ifrån...så¨långt det bara gick!!!
Men sköterskan..skjutsade ner mig....tror det gick neråt i hissen......blev lämnad i något slussliknande...tills en dam kom och hämtade mig...och sa att man fick gå in i rummet....
Ett stort rum...tyckte jag...var ju så rädd och liten...
Såg 2 kvinnor och någon i grön tröja.....bakom ett glas....det bara snurrade i skallen...vad ska komma ske??'
Tjejerna började lägga allt till rätt, tvätta av mig och de skrev jag ju också innan ....i ett annat inlägg....där medans jag görs i ordning så kikar jag bort till glasfönstret...där ser jag denna snälla personen prata med den där andre i grön tröja....men hinner bara uppfatta att han var där skallen var för full med tankar för att tänka, vad gör han här? :)
Kände också att den lugnande inte hunnit värka som den ska...för jag var nervös...pratade i ett med sköterskorna!!
Sedan kom den där i grön tröja och hälsade, visade sig vara den som ska göra ingreppet....:)
Han såg snäll ut.....:)
Han satte igång...skulle sätta bedövning i ljumsken...räkna med jag som är så nålrädd att jag trodde jag skulle tuppa av...Men vet Ni vad????? Det gjorde inte ens ont att sätta bedövningen där....kändes inget....
Så skönt så....:)
Jag pratar på och frågar saker..kommer inte ihåg vad i det läget är så nervös...
Efter en stund säger han....nu är en uppe ca 30 cm i din kropp...och jag bara titade....lixom kändes ju ingenting...skumt....:)
När han fått in allt så kunde man slappna av....visst kändes det med saker där inne.....men doktorn var lugn och det smittade av sig....ordenligt :)
Började fråga var han kom ifrån...Han kom från Rumänien :) Jobbat här i 10 år :) Min fråga: hur kan man flytta till Sverige...då visade sig att han börjat forska här och sedan fått en tjänst, underbart när det fungerar så och man är nöjd själv :)
Jag förstår inte hur han kunde konsentera sig...alla som känner mig vet vad jag tycker om tysnad?? :)
Älskar att prata ,fråga :)
Ingreppet gjorde ont i flera anseende....1:a stället han brände på gjorde skit ont....trodde man inte skulle klara mera....men det gjorde man!
2:a stället kändes inte alls...där kunde han ha fått bränna hur länge som helst :)
Men det jobbiga var då dom styrde mitt hjärta.....iofs var bara hjärtslagen uppe i 130....mina brukar skena upp i 230 när det rusar hemma....Men det känns ändå....tappar andan....och när det gör ont så försöker jag andas djupa andetag..ni vet som då man föder barn....men det fick jag inte....inga tunga andetag här inte :)
Hur jag kände efter detta....jag var lättad att jag överlevde....trodde innan att jag kunde dö eller något...och det har jag ju inte tid med :)
Ingreppet tog nog ca 2 timmar...om jag minns rätt....inget jag vill uppleva igen..i mitt liv....så kul var det inte med all dess rädsla innan....mådde otroligt dåligt i psyket....att ligga stilla och bara invänta operation...har så svårt att ligga still och det är då tankarna far igenom mig....ska ibland inte hinna tänka :)
Nackdelen för mig...är mina djupa tankar jämt...och analyseringar av saker jag ska göra....:)
Jag kom upp till avdelningen igen.....mötte där direkt doktorn som är så snäll......blev in skjutsad på rummet....fick mat....sedan hann jag slappa en stund så kom operations doktor in och pratade...:) Han var också en underbar person....ödmjuk och fin :)
Sedan låg jag och somnade till.....vaknade av att det knackade på dörren....och då var det den snälle doktorn igen...som berättade att han läst vad som hänt..och att jag ska käka en medicin en månad....(blodförtunnande) eftersom dom varit inne i höger och vänster...(om jag minns rätt) så kan proppar bildas....uhm ja han lovade att den medicinen inte gav några biverkningar och litar jag på :)
Jag var för trött för att ställa frågor.....haha eller inte...frågade om tröttheten....vart den kom ifrån...säkerligen pressen man gått igenom....med allt...och pressen innan operationen...låg på spänn hela tiden....
Ja det sista snälle doktorn gjorde var att ta min hans och säga : Vi ses.
Men så lär det ju inte bli :)
Hade bara önskat man hade hunnit säga hej då som jag hann till operations doktor och få tacka!! :)
Bara glad att jag mött så fina medmänniskor, behövs mera sådana och jag hoppas han bär med sig den goda egenskapen med andra människor...både privat och i jobbet :) Sånt kommer man långt med :)
Ja nu ett avslutat kapitel i mitt liv...en epok över hoppas jag....vill inte ha mera problem med mitt hjärta....
Vill bara leva och vara glad med mina barn!
Leva med kärlek och harmoni i livet och bara må bra :)
Minnas människor som gjort intryck...är inte så många i livet tyvärr....men dom få som finns,finns i min respekt del i hjärtat!
Men du:
Hörs när vi hörs, ses när vi ses.
Vickanen.blogg.se
[email protected]
Trackback