Utan dig så vore jag mig ännu mindre.



Jag har läst och sett din phatos under lång tid.



Härligt att se din kämpaglöd och att rättvisan säkert gör att allt ordnar sig.



Du med ärlighet orkar vidare, att du nu valt att motionera, försöka komma igång. Du har visat att man från botten kan söka sig uppåt. Man kan välja att gråta till Kens fina låtar mm. Trotts att man själv blivit kränkt och fönedrad. Att du visar att det handlar om vilja, förmåga och lämplighet.



Du verkar hederlig och trovärdig och det är en stor sak för mig. Du ger mer än du tar och kräver. Du skriver vackert om dina barn och gör allt du kan.



Kram själv och jag hoppas allt blir bra.



Leroy