2009-11-13 22:13:41

Överkörd... ♥

av en buss känns det som....

Det började som vanligt med problem på sjukhuset...ville ha in telefon på rummet...naturligtvis...nej då gick det inte, kredit saknas sak sekreteraren...och jag tänkte...till en del...
Kredit saknas??? Ja ha, hur kan det göra det, har telia abonemang.....
Just FAN...tanken kom upp....skyddade identiteten...som jäklades.....ja sekreteraren gav mig det fina uppdraget att ringa Telia..sagt och gjort...det berodde ju på den skyddade id`n
och att man har hemligt hemnummer....*gahhh* Men det löste dom ganska övergående....så jag fick in telefon.

Hemma igen.....men känns inte alls bra eller lixom blir ju inte kanon bra på en gång kan jag tro....men tröttheten är värst......och den där kompressen jag har i ljumsken...

Imorse så blev jag så nervös....måste haft rejäl dödsångest .....ville bara ta på mig kläderna och springa därifrån....långt långt bort och gömma mig....

Länge sedan jag kände mig så liten....och rädd....och ensam....grät när ingen såg.....lika bra att släppa på trycker, då jag gör sådana saker så tänker jag på mina barn och hur dom skulle klara sig utan mig...jag VET att dom inte skulle det just nu!

Och det låg jag och grubblade på och bara ville försvinna...i morse....

in och duscha...med sådan där scrub tvål...sedan ligga stilla i flera timmar och bara invänta operationen...vilken psykisk press...tankarna snurrade och snurrade i massor....:/

Skämtar så surt då jag är nervös.....vill lixom bara få andra att tänka på att inte se mig rädd, ledsen, ensam....Jag har säkerligen alltid sett mig som ensam stark....och så löser jag oftast mina problem med vissa saker...jag går in i mig själv och låter mig inte tröstas eller va det nu kan vara.

Ca 30 min innan jag fick åka iväg så kom dom in med smärtstillande och jag : NEJ!!!!!!!
Såg hur sköterskan reagerade......jag reagerade så starkt....förstog mig inte själv och hur jag kände.....helst hade jag velat krypa upp som ett barn i ett knä och bli ompysslad, kramad.....ja bara sitta där och vara liten och få mig sagt att detta fixar sig.....
Inte ofta jag känner mig så hjälplös...har hänt en gång innan och det var då jag fick kniven i magen....då var jag också så här liten....och kände mig inte bra....alls...då visste jag inte om jag skulle överleva psykiskt eller om min son skulle överleva...

Jag är kontroll freak, jag älskar att ha kontroll och vill absolut jämt ha kontroll! För att må bra själv.

Träffade en person på sjukhuset som fick mig.....ja den personen gjorde ett stort intryck på mig...såg personen sista ggn då denna tydligen följde med bakom kulisserna innan jag skulle opereras....såg allt personen, men vet inte om personen såg mig......och när jag kom upp så var det den personen som mötte mig först och frågade om allt gått bra......Verkligen ett stort intryck, personen måste ha uppfattat min rädsla...eller vad vet jag personen kanske hade ärende där nere ändå......kanske bara var snäll och frågade....men jag såg det som att personen sett min rädsla...uppfattat mig på något sett och hur jag mådde.....ja Tack eller vad man säger....:) Personer kommer finnas i mitt hjärta, för det är vad jag tror...att personen var en god människa! Men lite ofin var personen som inte sa hej då...innan denne slutade .....:)

Jag möter sällan goda människor nu för tiden så jag blir mäkta imponerad...när eller om människor bryr sig!!

Måste bara säga att det var jobbigt.....med allt....tycker först och främst inte om att blotta mig för allt och alla!!
Idag har jag visat mitt underliv flera ggr för främmande människor.....ja brösten ska vi inte snacka om....gahhh...
Sådant får mig att tänka på att vad pryd jag är....har alltid varit.....hemma i familjen kan jag gå halvnaken....men tusan inte så där...jag vet att dom inte ser det så..men va då? :)

En sak ni flickor aldrig ska göra...innan man opereras så har dom ett tvättmedel...vad det nu heter gult är det....och det tvättades min ljumske med...och tydligen min mus också!!!!!!!!

DET SVIDER!!!!

Fy bubblan....utsett er inte för det....var inte alls Ok att få sådant där....dom fick ta koksalt lösning och skölja av lilla musen blev något bättre, men tusan inte mycket....:/ 
Så nu kommer väl den vara förstört för ett bra tag framöver!
Iofs, vem har tid med sex eller sådant? :)

Ja kommer nog skriva mera seriöst imorgon kanske så jag inte är lika trött eller något.....

Är så kanon trött....känner mig överkörd av en buss :)





Men du:

Hörs när vi hörs, ses när vi ses.

Vickanen.blogg.se

[email protected]









Kommentarer
Skrivet av: gunilla

Min älskade vän:) fick både tårar o ett leende när jag läste detta. Känner ingen annan som har gått igenom så mycket som du. Skönt att ha dig tillbaka.

=)=)=)

2009-11-13 23:23:44

Kommentera inlägget här:

Namn:

Din mailadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Din kommentar:

Trackback