woho :) ♥
Självklart har Adam det jobbigt med att inte kunna styra sina handlingar...han gör en sak, sedan blir någon ledsen...och han förstår inte varför....blir rädd och springer och gömmer sig....:/
Men att han skulle se sig annorlunda..tror jag inte han gör...när vi är 2 om honom då han får sina utbrott så tittar han helt allvarligt på oss och säger:
- Varför bråkar ni med mig för?
Hur mycket man än förklarar att det är han som är busig just nu så går det inte in....
Utan jag tror inte han känner att han är annorlunda så...utan hans sätt är det som finns, ingen annans...han har inte den empati, förståelse mm mm...för andra människor..han sre bara sig själv...och måste han avbryta en aktivitet, göra saker han inte gillar...då rännar hela världen för honom och utbrotten kommer....
Tilt!!! I Pannan!!
Gillar verkligen att du läser min blogg :P Men måste du vara sådan jäkla perfektionist? :P
Ja det med att Adam kan slå 1-3 slag innan han somnar....ja Tilt i pannan som tog upp detta och försökte förstå :P
Han får inte slå....absolut inget våld.
Men ibland måste man välja sina fighter....med Adam :)
Skulle man börja bråka med honom om dom slagen vid sänggående så skulle det bli livat...då kanske det tar 2 timmar extra innan han somnar...och det vill jag inte.....utan dessa gånger går med att ignorera.
På dagarna ser det anorlunda ut...får han sina spel...så låses han jag brukar sätta mig eller lägga mig med honom, hålla fast för att skydda honom och andra som annars åker på stryk av honom.
Eller så är han bara utråkad och måste gå förbi och ge David en örfil....då är det rummet som gäller....där han får bygga lego eller göra annat.
Bestraffning i sig känns dumt att säga....vill kalla det belöningssysten, han är snäll han får data....sköter sig inte, ingen data...
Ja sådana saker kör vi med honom.....
Sedan korta tilltal....sitt, stanna, gå¨, ta av dig, sova.
Som när du pratar med en hund ingefär...men det är vad Adam klarar av.
Anonym: Ja syskonen har från tidigt stadium lärt sig leva med detta....
David med sin empati som en 5-6 åring...sin smarthet...sina frågor i hur andra människor är och upplever saker. Lill chefen kalar jag honom :P
Sandra: Mera inåtgående...men den Adam beundrar mest...han ska ju flytta hemifrån den dagen Sandra gör det, för han vill bo med Sandra :) Ja roliga tankar :)
Tack för ni bollar saker och skriver saker som man kan fortsätta skriva om :)
Nu till annat, har nu farmat...kollat in facebook ordentligt....Victoria Johanson heter jag där inne ni som undrar....tror inte ni kan söka mig....om jag lagt mig rätt..:) Sök mig och kolla? :P
Får frågor ofta om vem och vilka jag lägger till....jag har många som jag delar med mig av, vänner, människor som jag hjälper...och farmville vänner också, ja alla som känns rätt :)
Nu ska jag dona runt lite sitter fortfarande i Linne, strumpor och trosor.....vilken dag....och min fina utsikt är julgranen...så vackert att sitta och kika på den...lysande....
Och att jag ej tagit på mej beror på att jag inte idag behövt gå ut :) Fixa med saker hemma kräver inga direkta kläder....:)
En massa mail svarade....och annat kul....
Och vet ni vad???
Det snöar!!!!! :)
Du: Glöm inte att du är värdefull, säg det till dig själv flera ggr/dag....:) Det påminner jag mig om...så fort jag ser en spegel och kan få ögonkontakt med mig själv! :)
I Love Life!:)
Men du: Hörs när vi hörs, ses när vi ses.
Vickanen.blogg.se
[email protected]
Hej vännen! När jag läser om Adam och hans beteende,så känner jag igen mej i exakt allt du skriver om.
Min dotter skrek ofta dessa ord till mej,kuksugare hora etc etc.
Vi kunde inte ens gå i affärer tillsammans,så jag fick göra inköp.städning,tvättning osv när hon var i skolan.
En psykolog sa att jag skulle hålla henne med våld tills hon hade lugnat ner sig.
En gång i en skoaffär fick hon utbrott...började skrika de värsta ord som finns.
Sen slog hon mej,spottade,drog i håret och är man inte beredd så kunde hon få övertag.
Människor bara stirrade,inte fattade dom vad som hände.
Och dessa barn/ungdomar kan bli enormt starka när de blir ilskna.
Det är inte många som fattar det,utan bara sägar att det är bara att ta i med hårdhandskarna.
All ens ork och energi går åt att ta hand om dessa barn som många inte iheller fattar.
Idag är dottern 18 år och inte är hennes humör bättre ,och man vet inte när ett utbrott kommer.
Här har det slagits sönder en massa saker,speglar,dörrar,,prydnadssaker,mobiler..tja listan kan bli lång.
Så folk som inte har själv ett barn med funktionshinder vet inte hur det är.
Det kräver så mycket från oss föräldrar som ingen kan förstå.
Dottern mådde själv dåligt efter sina utbrott,vilket gör att man själv mår ännu sämre.
Man kan bara kämpa!!! och ta en dag i sänder.
Kramar Annette