2009-10-20 20:42:05

Jahaja ♥

Ja nu vet jag inte var jag ska börja....men det handlar om min Adam, min älskade Adam som man kan bli totalt
tokig och samtidigt så är kärleken så stark....

Adam föddes som Ni vet i vecka 31 då han knivskars i min mage.

Adam föddes med tarmpaketet på utsidan..kniven hade även skurit upp hans mage och tarm!






Adam låg i sitt eget bajs....tarmen var avskuren på honom.

Adam klarade sig med mindre än 1 cm.....Men han överlevde!!!!

Han har utvecklats normalt och var tidig med det mesta...att gå, prata, ja det mesta! Han kunde räkna tidigt,
skriva sitt namn, se skillnad på bilmärken jag har säkerligen glömt något....:)

Vid 3 års ålder så började Adam förändras....Han blev mera agressiv....han fick ett otroligt beteende,
 som man inte förstod över huvud taget.

Vid 3-4 års ålder så berättade Adam för oss utförligt hur han skulle kniva ihjäl oss....hans familj...och hur man så
tidigt kan klargöra en sådan sak är för mej otroligt...

Där började min rädsla för min egen son.

Knivar, alla vassa föremål lades undan så att han absolut inte på några villkor kunde få tag i dom....

Dagis började fråga oss om saker hur vi upplevde saker med Adam och då började vi berätta om problematiken som fanns
med honom, ilska, hur han ska mörda oss mm.mm.
Dagis hade också upptäckt saker med honom...så en BVC psykolog kallades inför att kolla hur han fungerade på dagis.
Men hon såg inga problem alls...han kunde leka med andra barn och det kan inte barn med diagnoser...

Jaha....då fick man börja i föräldra samtal med henne för problemet låg hos mig....ja naturligtvis är det så.....
hur skulle det annars kunna vara något annat??? Det är väl alltid föräldrarnas fel då det är något?

Detta fortsatte en tid och jag försökte lyssna på henne och ta råden på Adam...försökte även med Nanny metoderna
under flera år!
Inget fungerade....
Och mera dåligt samvete fick man som mamma...hur kan jag misslyckas så mycket med min älskade son??

Det kom en dag då Adam börjar skolverksamheten, där vi bodde då började man vid 5 års ålder.

Jag ringde fröknarna och ville kolla att Adams agressiva beteende inte fanns i skolan och berätta om det som var hemma...

Jag fick en chock....Då kröp det fram att Adam trycker upp tjejerna med ett struptag mot väggen....Hur ska man reagera som mamma??
Varför har INTE skolan sagt något....????
Trodde bara det var hemma han var så våldsam...han slår mig gul och blå!

Av en händelse så var vi på Sandras (min strösta dotter) läkarbesök ang sin diabetes...och då brast det...allt kom, tårar, ja jag bara släppte ut
allt skit som pågott under så många år och som en BVC psykolog lagt på mig (min upplevelse).

En remiss till BUP skrevs samma dag, men det är vänte tider....så vi hann flytta pga att min identitet hade kommit ut på mitt jobb ( min chef skickade ut
mitt och andra kollegors personnr i ett mail! Av Misstag ska jag skriva!!!! Så ingen tror något annat!)

Så inom några månader hade vi flyttat till annan stad och Adams remiss hade följt med till nya BUP mottagning här...

Vi gick på knäna...en överaktiv unge som aldrig kunde sitta still, slogs, spottade, nyps, ja allt han kunde göra en illa med så gjorde han det.

Jag ringde vecka efter vecka till BUP och Vädjade om tid för honom, men varje vecka fick jag höra av samma person: Vi kommer ta upp detta
på¨nästa veckomöte.....INGEN hörde av sig efter mötena....så jag fick ringa åter igen och fick höra samma sak...

Då blev jag tokig....Jag ringde uppd eras chef och sa: Ser ni inte till att Adam får hjälp så kommer jag anmäla ER!!!

Ooooopppppppssss vad sa jag till henne? :) Men vet NI vad, en vecka senare hade vi en TID???????

Ska man behöva HOTA chefer för att få hjälp då man stått i KÖ i ca 1 år?????

Mina vänner, förstod inte hur vi orkade, vi kunde inte ha besök...kunde sluta hur som helst....Adam visar snoppen, en vän valde han att gå fram och
ta på tuttarna....vi blev lika chockade alla....tror jag....

Under denna tiden så gick Adam i ny skola.....där slutade med att han slog sina kompisar blodiga, Adam höll en flickas händer bakom hennes rygg
och en annan kille slog till henne!!
Har stängt in andra elever och inte släppt ut dom ur bodar som funnits på skolgården..

Men samtidigt finns det underbara stunder med Adam....:)
Han och en kompis försökte lura i rektorn dom hade då dom befann sig på ett område 6 åringarna ej fick vara på att dom gick i 3 :an :)
Han är oerhört klipsk...Matte är hans starka sida, så duktig...allt han tycker om älskar han och går in 100 % för.
Åker vi ut i skogen så går han med luvtröjan över huvudet och letar som bara den och HAN hittar både gula kantisar och trattisar, men han plockar inte dom,
det lämnar han till mamma och hans syskon eller pappa :)

Adam är så oerhört alskad...har Adam ont så har jag ont...jag känner av det....jag vet då Adam haft en dålig dag på skolan..jag känner hans energi!

Ja Adam är mitt allt, likaså som Sandra och David är!

Ja nya skolan fungerar så där som ni förstår...

Adam börjar sin utredning en massa tider på BUP med psykologer....massa samtal för mig som gör ONT...handlar om mig själv och saker ang mig och Adam.

Adam får vara med om en massa tester som görs i alla utreningar...

Jag eller Per får inte vara med en endaste gång....och det jag var rädd för var om han hittade på saker där inne, för min Adam har så livlig fantasi :)


Ja under denna tiden detta pågår så anförtror jag mig för Adams lärare..och det skulle jag inte gjort....

Själv ringde jag Bupakuten och ville att dom skulle hjälpa oss med avlastning till Adam för vi orkade ej mera och det skulle dom...

Bup akuten skulle hjälpa till med allt och alla kontakter, skönt tänkte jag och berättade detta för skolan....

Men en dag så ringer telefonen kl 13:02....uhm skyddad nr....skolan, har något hänt....???

Men jag möts av detta:
Hej jag heter ***** och ringer från social tjänsten ( Kanon tänkte jag, avlastningen), vi har varit i skolan idag och träffat Adams
lärare och jag blev rädd...vad har nu Adam sagt till fröken....

Men det visar sig att Fröken och hennes kollega ringt och anmält mig till soss och ansåg felet ligger hos mig ang Adam.

Jag blev helt tokig, hur kan man göra så här??
Hur kan den här socialsekreteraren ringa så här...varför har ingen sagt något till mig???

Skolan trodde jag blivit informerad av dom..enligt dom själva....och sedan påstår skolan att dom var där för annan elev, men detta
stämde inte alls....som NI alla vet som känner mig så gillar jag inte då människor ljuger!!!


Ja där satt man med en soss anmälan..från en skola man litat på, själv ringt och bett om hjälp med avlastning...men enligt skolan
låg felet hos mig...jag såg inte Adams behov???

uHm hela familjen har jobbat med Adams behov..det fanns vissa stunder ingen annan än Adam hemma....

Ja som tur var va tjejerna från socialtjänsten helt underbara mot mig och familjen, dom träffade Adam, dom var med på BUP mötena så
anmälan lades ju naturligtvis ner med inga åtgärder...

Innan detta var gjort så tog jag Adam ur skolan, är man 6 år så är man inte skolpliktig...men kränker man mig och andra
föräldrar på detta sättet så vägrar jag ha mitt barn kvar på det stället!!

Adam går idag i en friskola, David går på dess dagis!

Adam har idag personlig assistent!

Adam har idag 3 diagnoser : atypiskt autism, Adhd, Ocd!

Atypisk autism innebär att personen har många men inte alla kännetecken från någon av de andra diagnoserna inom autismspektrumet.
 Atypisk autism betecknas ibland genomgripande störning i utvecklingen UNS (UNS=utan närmare specifikation) men det är inte så vanligt på svenska.
 UNS har kliniskt betydelsefulla nedsättningar i adaptiva funktioner. Särskilt i Primär ADL.

Där tror vi det våldsamma kan komma ifrån!


ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som utmärks av bristande uppmärksamhet och hyper-
eller hypoaktivitet.

OCD Tvångssyndrom är en psykiatrisk diagnos som kännetecknas av upprepade ritualer eller tankar. Det internationella namnet är Obsessive-Compulsive Disorder, OCD.
Obsessioner eller tvångstankar är obehagliga och ofrivilliga tankar som ger upphov till ångest.
Kompulsioner eller tvångshandlingar är de tankar eller ritualer som den sjuke använder sig av för att sedan slippa denna ångest.
 Det behöver inte nödvändigtvis finnas någon rationell koppling mellan en tvångstanke och den lindrande tvångshandlingen

Informationen hämtad från Wikpedia!!!!!

Vet ni vad det värsta är??

Att han som satt kniven i min mage är den som är skyldig till detta, enligt mig!!

Adam låg som sagt i sin egen avföring i magen, syrebrist, hjärtstopp, punkterad lunga.....ja med den starten kan det bli annat än så här??

Adam kommer ALDRIG kunna leva ett eget liv i hela sitt liv...han kommer hamna i gruppboende i framtiden...han kommer aldrig kunna leva som Du och jag!


Adam går redan på tunga mediciner...vissa hjälper vissa inte....vi lever i ett virrvarr hela kvällarna med sänggående...då vi utsätts för slag...tjejerna
som hjäper Adam på morgonen utsätts för våld....

Men en sak är säker, Adam har underbara stunder, han är älskad!!!

Jag får frågan....kommer jag någonsin kunna förlåta personen som gjorde detta mot oss???

Peter Gembäck, jag citerar dig? (Hoppas det blir ordagrant nu, annar måste du rätta mig)

Min fråga lät så här:

Det sägs att man ska kunna glömma och förlåta, men ärligt det finns människor jag aldrig kommer kunna förlåta,
 som varit så elaka på olika sätt....är jag onormal då?

Peter Gembäck : Jag finner att förlåtelse är ingen enkel sak. Jag tror att är det någon gång vi behöver Gud så är det just att få kraft att förlåta.

Det svaret påminner jag mig om dagligen...jag MÅSTE tro...det finns en anledning att vi överlevde!

Och att jag väljer att visa Peters svar är för att jag har sådan oerhörd respekt för Peter, Daniel Linde, Emma, Krisina,
ja alla underbara människor i Knutby som låter MIG vara MIG ingen annan!!!

Och alla dessa underbara råd jag får.

Kram på er.

Ja så här är livet...

Vi är helt slut ibland....men vi älskar våra barn och dom överöses med kärlek :)

Men tack min familj, Per, Sandra, David och Adam för ni står ut med mig....jag är ingen lätt människa att leva med, men
jag jobbar med det varje dag.....:)

 Ja tyck nu inte synd om oss!!
Men jag måste ut med sanningen nu, hur det blev med vårat liv...hur Adams liv kommer att bli pga en person väljer att sätta en kniv i en gravids kvinnas mage!!

Nej nu ska jag försöka slappna av har ont i höger sida idag...känns som träningsvärk efter hjärt tjosan idag!

Att inte alla har fått reda på detta är pga att jag inte orkar...

Ha en fin kväll.


Men du:

Hörs när vi hörs, ses när vi ses.

Vickanen.blogg.se

[email protected]


Kommentarer
Skrivet av: Inger D

Jag har haft ett helvete med min dotter under nio år i skolan men ingenting jämfört med dej och de dina.... Ni gör ett bra jobb .... Kram vi stöttar er....

2009-10-20 21:02:34
Skrivet av: Linda

Har ju förstått att dina problem måste bottna i nåt. Så nu när jag läst din blogg har flera frågetecken rätats ut. Kan inte förstå vad ni går igenom, men försöker..

Kramar till dig och din familj Vickan! (f)

2009-10-20 22:53:44
URL: http://storstrumpa.blogg.se/
Skrivet av: theWitch

Jag har mycket jag vill säga, men just nu väljer jag att bara ge dig en varm, kärleksfull kram.



[En brasklapp: Du skriver att dina barn nu går i en friskola, och OM denna friskola är en Waldorfskola, så ber jag dig som omtänksam och ansvarstagande förälder att ta dem därifrån OMEDELBART. Om inte, så har ni gått ur askan i elden... ]



Du får gärna ringa mig om du vill.



Varma kramar!

2009-10-21 01:24:03
URL: http://thewitch.se
Skrivet av: Anonym

Kära Victoria...

Vad säger man?

Skönt i alla fall att Per och du håller ihop.

Kram

Monica

2009-10-21 02:08:09
Skrivet av: ulle

hoppas att allt blir bra...tycker synd om er..men det vet du nog redan....kram

2009-10-21 08:05:47
Skrivet av: Veronika

Så skönt att höra hur det gått, har ofta tänkt på hur det gått för er med Adam.

Men att det skulle behöva ta sån tid?! Minns ju för några år sen hur ni kämpade för detta!

Sköt om er!

Stor kram från oss till er! :)

2009-10-21 10:27:02

Kommentera inlägget här:

Namn:

Din mailadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Din kommentar:

Trackback